Vem minns inte slutscenen på Sideways? Då huvudpersonen sitter med sin Cheval Blanc -59 på burgar-haket och njuter, eller åtminstone konsumerar sin ögonsten.
Är vissa viner för fina för vissa tillfällen? Eller ska man njuta av ett gott vin om det är måndag och du har dukat fram falukorv, om du känner det för stunden?
 |
| Paul Giamatti i Sideways |
Just nu sitter jag en söndagseftermiddag och funderar på vad vi ska dricka för vin ikväll.
I går blev det en underbar, om än lite ung, Volnay -09 från Rossignol. Underbara nougattoner, blandat med den elegant, sexig Pinot Noirfrukten och en viss jordighet. Trots den unga åldern var tanninerna inte allt för hårda, det är visserligen sällan fallet med Volnayer.
Så – nu ska det öppnas en flaska vin, en vanig söndag. Det blir kött, sås och potatis till middag.
Min första tanke var att ta en Barbera 2010 från Ravello. Det är ett trevligt enkelt vardagsvin med bra frukt men det är inget stort och komplext vin.
Sedan börjar mina tankar gå mot Bordeaux.
Just nu är jag är sugen på ett vin som har finess, elegans, frukt och som är en upplevelse. Men det är ju en helt vanlig söndag i trista januari – kanske just därför.
Våra normer eller rättare sagt våra föräldrars normer säger att det dyra ska sparas till speciella tillfällen. Jag är uppväxt i Sveg där mina föräldrar sparade på en vanlig Gula Änkan i säkert 5-6 år bara för att de inte hittade ett tillfälle gott nog för Champagne.
Men vad är det egentligen som bestämmer ett tillfälle?
Dina känslor eller det datumet då någon råkar fylla jämt?
Respekt för råvaror och högtider i all ära men lever vi inte för stunden?
Okej, i mina yngre dagar levde jag kanske en gnutta för mycket för stunden och berusad av alkohol missbedömde jag kanske vad som var själva stunden.
Det var mer än en gång som jag vaknade upp med en god vän i soffan och flaska Gran Reserva från Rioja, eller en Musar som vi öppnat vid fyra-rycket på morgonen. Vi hade tagit ett par klunkar av vinet, använt flaskan som askopp och sedan däckat med CD-spelaren på Repeat. Det kunde betyda att båda vi och mina kära grannar hade hört Guns n’ Roses ”Appetite for Destrucion” minst ett dussin gånger.
Det är vid dessa stunder det finns noll respekt för din råvara men det levs för stunden.
Jag har nu gjort någon slags kompromiss. Det tallades lite på både en Leoville Barton och en Troplong Mondot innan jag bestämde mig för att dekantera en Virgine de Valandraud 2007.
Toner av tobak, laktris, viol och en lätt krydda tillsammans med en generös merlotfrukt kommer att förgylla vår afton.
 |
| Kvällens vin |
Det här blev visst ett försvarstal för att öppna en god flaska vin ikväll.
Jag kände att skriva det för stunden.
