Duoro del 1

Duoro – tradition och nytänkande

Duorodalen är i vinvärlden känt som Portvinets hem. Här har det producerats sött, uppspritat vin i århundrade och traditionen lever fortfarande i högsta grad. Många av de vinbönder som tidigare sålt sina druvor till de stora Portvinsproducenterna har sedan ett par decennier tillbaka börjat tillverka sina egna bordsviner.

Bordsviner låter kanske inte så spännande men i Duoro kallas samtliga viner som inte är starkvin för det. Under dessa tjugo år har deras viner utvecklats enormt och kvaliteten idag är mycket hög. Trots det anser de flesta att det här är bara början och att regionen fortfarande lär sig att krypa. Hur bra kan det bli när de lär sig att gå?

Naturligtvis åkte jag dit för att uppleva, dricka och äta på plats.

Högsta punkten hos Quinta do Vallado är 850 meter över havet

Efter en blöt natt i Porto följt av en kolhydratsstin macka som kallas ” Francesinha”, och en regnig tågresa 10 mil inland anländer jag till Duorodalens enda stad – Regua. Jag tar en taxi till Quinta do Vallado som står för husrum de kommande dagarna.

Det visar sig vara en B&B som ligger mitt uppe i en sydsluttning i det dramatiska landskapet. Bland vinrankor och apelsinträd ligger den charmiga byggnaden från 1700-talet som är smakfullt inrett i modern stil.

Min första kväll i Regua tillbringar jag på en restaurang/vinbar vid tågstationen som heter Castas de Pratos. Jag fick prova tre röda viner denna kväll, samtliga riktigt bra - det här verkar lovande.

Följande dag börjar med en morgonpromenad bland Quinta do Vallados vinrankor. De är belägna i de branta dalgångarna i sydläge. Det är fullt med stenar på många ställen, de fyller samma funktion som i Chateau Neuf de Pape där de reflekterar solen. Högsta punkten är 850 meter över havet och där längst uppe på kullarna ligger de äldsta gårdarna med rankor som är upp emot 100 år. Jag får senare förklarat av ägaren Francisco Ferreira det inte alltid betyder att det bästa vinet kommer från dessa plättar. Han visar mig en odling som har bra solexponering, den anser han ger bland det bästa vinet bland hans gårdar.

Bara ett stenkast därifrån, i ett läge med lite sämre solläge ligger en annan plätt med rankor av samma ålder. Vinet som blir producerat från den här plätten är långt under genomsnittet. Jag kan inte låta bli att i mitt stilla sinne dra paralleller med Bourgogne där terroirn kan vara helt olika bara med några meters avstånd.

Quinta do Vallado är en relativt stor producent som startades i början på nittiotalet. Fransisco kommer från den mäktiga Ferreira-familjen som ligger bakom namnet på Portvinshuset Ferreira. Numera ägs det av Sogrape som är en av de stora vinkoncernerna i Portugal. 
Quinta do Vallado köptes med stor del av det kapital som de fick tillgång till efter försäljningen av Ferreira.

Det märks att det finns mycket pengar i företaget, nu vill jag understryka att jag inte tycker att det är något fel med det. Teknologi och moderniteter målar kanske inte upp hela den romantiserande bilden av en vingård som många har, men det hjälper till att göra bättre viner. Vissa sysslor kan dock inte ersättas av maskiner – sortering av druvor och fottrampning är två exempel.

Det finns mig veterligen inget annat vindistrikt i världen där det mänskliga trampandet av druvor lever kvar i samma utsträckning. Många producenter använder visserligen ”robotfötter” till trampningen men till de flesta kvalitetsviner trampas det fortfarande.

Tillbaka till Quinta do Vallado där det är dags att prova vin.



Quinta do Vallados B&B



Vi provar först ett par vita viner som är helt ok men det är ändå de röda bordsvinerna som är mest intressanta.

Quinta do Vallado Touriga Nacional är ett välgjort druvtypiskt vin med tydliga toner av laktris och viol. De finns eleganta fattoner och mjuka taniner. Jag provade både 2006 och 2008. Den förstnämnda årgången är lite mer femenin medans 08 är kraftigare.

Även deras vin gjort på druvsorten Sasao är ett vin med stor personlighet. Detta vin är mer rustikt och det är mörkare frukt med kraftigare tanniner.

Jag vill även nämna deras Reserva som är ett riktigt kraftpaket, dock inte utan finess. Det finns fullt av undertoner i detta komplexa vin. Jag hittar tobak, choklad, mint, sötlaktris och viol i doften. Smaken är lång och även fast 2006 är en mindre kraftig årgång har vinet bra lagringspotential.

Nästa dag har jag date med en före detta ”Elite - look of the year model”. Nja, date och date är väl att överdriva men jag har ett möte den före detta modellen och olympiska volleybolltjejen Sandra Tavares da Silva.

Hon har lagt båda dessa karriärer på hyllan och är nu vinmakerska på Wine & Soul som hon äger tillsammans med sin man – Jorge Serodio Borges.

Vi träffas på deras lilla vineri och sätter genast igång att prova. Först ut är deras vita vin Guru som görs på enbart vita inhemska druvor och lagras på franska ekfat. Oj vad detta är gott!

Jag får prova 2010 från olika fat, där de har vinifierat vinerna från de olika plättarna separat. Det är en tydlig skillnad mellan proverna från de olika lägena. Jag fråga Sandra ifall de inte funderar på att göra vingårdsbetecknade Guru.

- Vi har tänkt på det men det skulle vara alldeles för liten produktion. Vår totala produktion av detta vin är 1300 flaskor, svarar hon.

Guru är utan tvekan det bästa vita vin jag provade på hela resan.

Vi går rask in till faten där de lagrar Pintas och deras andravin Pintas Character.

2010 Pintas från fat är fortfarande ett taninmonster och vinet är fortfarande slutet men den fantastiska frukten som är så typisk för Duorodalen finns absolut där.

När vi sedan provar samma vin fast från 2009 är det mer öppet och mer generöst. Detta är fortfarande slutet förstås men det är lättare att ana slutprodukten.

Sandra Tavares da Silva

Jag får även prova deras nya vin – Quinta do Manuella från fat. 2009 är deras första årgång för detta vin som kommer från en vingård med 80-100 år gamla stockar. Det är ett fantastiskt vin med koncentrerad, elegant frukt med toner av viol, röda bär och ecalyptus. Detta vin kommer till Sverige i höst och jag kommer utan att tveka köpa några flaskor.

Jag får även prova viner från en producent som heter Passaduoro. Det är ett tyskägt företag och vinmakare där är Sandras man Jorge. Först får jag prova deras vita som påminner om en bra vit Bordeaux. Sedan är det dags för deras röda och jag blir inte förvånad att det är två till viner av mycket hög klass.

Efter provningen är det dags för lunch där jag träffar flera lokala vinmakare. Alla är trevliga, och alla undrar varför Sverige har kvar Systembolaget?

- It doesn’t make any sense with the monopoly, säger de upprepade gånger.

De berättar även att en investerare från Angola har köpt en vingård i dalen. De skämtar om att det kommer att producera viner som kommer att blandas med Coca-Cola. Tydligen går största delen av exporten av Braca Vehla, Duorodalens dyraste kultvin, till just Angola. Tyvärr tycker överklassen där att vinet är för starkt så de blandar ut det med läskeblask.

Efter lunchen får jag skjuts upp till Quinta do Noval.

Mer om det i nästa avsnitt där ni även får träffa Miguel Braga från San Leonardo.