Det är midvinter i vårt avlånga land. Det är kallt och många förknippar den här tiden av året med mustiga grytor och tunga röda viner. Jag kan inte annat än att hålla med om att det är en njutning med en Boeuf Bourguignon tillsammans med en flaska rött då snö faller utanför fönstret.
Många vinjournalister tipsar om viner för dessa tillfällen men vem skriver om vita viner till fisk och skaldjur i början av året?
Självklart gör jag det. Det är nu havets frukter är som godast. Det är nu våra fiskar är som fetast, det är nu ostron och hummer är som bäst.
Fiskarna lägger, precis som vi människor, på sig lite extra fett under vinterhalvåret för att hålla kroppsvärmen. Skaldjuren är som bäst nu, inte på sommaren även fast många väljer att äta skaldjursplatåer på uteserveringar i sommarvärmen.
Vitt vin till fisk och rött vin till kött – ja det stämmer oftast. Visst finns det undantag och under nittiotalet gjorde man allt för att göra tvärtom dvs. vitt till kött och rött till fisk. Dock vill jag hävda att i sanningens namn är det i nio fall av tio bäst med den klassiska formeln.
Vitt vin till skaldjur – många tänker Chablis. Absolut rätt, speciellt om det är skaldjur som serveras naturella.
Chablis är känt som ostronvatten och det finns en naturlig förklaring till varför detta vin som produceras inland i norra Bourgogne passar utmärkt till dessa stenlikanande delikatesser.
Går man tillbaka sisådär 180 miljoner år i tiden så landade en jordplatta från havet i det området som nu kallas Chablis. Det är fullt av ostronfossiler i jordmånen som ger vinet dess typiska karaktär.
”Jag hatar Chardonnay men älskar Chablis.”
Detta är en klassisk plump kommentar som ett flertal personer har sagt på diverse språk genom åren.
Det är plumpt för att all Chablis är alltid gjord på just chardonnay.
Dock skiljer sig Chablis oftast ifrån de stora fatlagrade chardonnayer som många är vana. Visst finns det fortfarande ett fåtal producenter som inte spar på ekfaten i Chablis men de oeakde Chablierna som framhäver den typiska mineraliteten dominerar på village-nivå.
När vi kommer till Premier och Grand Cru-nivå använder många producenter sparsamt med ek. Viner då minerlaliteten dominerar men med en liten ekton som gör vinerna lite fetare och mer komplex kan göra mig helt knäsvag. Några av mina favoritproducenter är Raveneau, William Fevre, Dublère, Christian Moreau och när det kommer till Premier & Grand cru även Michel Laroche.
För att kunna känna skillnaden i kvalitet finns det en viktig grundregel som de flesta glömmer – kyl inte vinet för kraftigt!
Jag vet inte hur många gäster genom åren som har beställt en Chablis Premier Cru eller någon annan finare Chardonnay och begärt av jag ska kyla den på is tills den är iskall.
När det stackars vinet väl serveras är det nere på 4-6 grader och alla smakerna i vinet är frysta. Då du kan lika gärna dricka en Chilensk Chardonnay på box.
Nere i Bourgogne serverar de flesta producenterna sina vita viner runt 14-15 grader då de anser att viner kommer bäst till rätta. Dock är det inte fel att kyla dessa viner lätt men att gå under 10 grader gör ingen glad.
Goda tips:
Många kanske rynkar på näsan åt namnet men jag står för att jag gillar hans viner, speciellt efter att de gick över till skruvkork.
Det här är ett utmärkt exempel där blyga toner av ekfat lyfter de typiska mineraltonerna i vinet. En del nötiga ålderstoner har utvecklats.
Vinet har en bra syra som har konserverats utmärkt med skruvkork, en bra balans och en imponerande längd.
Nr. 5582 Chablis Grand cru ”Les Clos” 2008 J-M Brocard
Från en producent som vägrar ekfat till förmån för uttryck av terrior. Som sagt, jag föredrar lätta ektoner men har ändå full respekt för detta vin från det största grand cru området på Chabliskullen.
Jag har inte provat denna årgång men doften bruka leda mig till våta stenar blandat med grapefrukt och gröna äpplen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar