Dario Cecchini - Mannen, myten och legenden

I byn Panzano in Chianti bor en slaktare som heter Dario Cecchini. I vissa kretsar är han känd som den galna slaktaren. Han är känd i hela den gastronomiska världen. Jag besökte Panzano i sommras, och frågan jag ställde var om det hela var en hype kring mannen med de smått galna ögonen, eller ifall detta verkligen är en köttälskares Nirvana?

Antica Macelleria Cecchini står det på marmorskylten ovanför ingången till lokalen. Det är nu inte bara ingång till slaktaraffären men även till tre restaurnger.

Vi hade valt att boka bord på Officina della Bistecca.

När vi väl kommer in är det första vi ser Dario, stående bakom den typiska italienska köttdisken, och han skär salami. Han verkar trivas med det.

Dario är känd för att vara smått galen, för sin karisma, att leda kampen mot de stora supermarkets och för att citera Dante. Och just det, han är även känd som slaktare.

Och det är ingen tvekan om att han älskar kött, och det med all respekt för djuren.

Det är ingen tvekan om att han tror på sin filosofi om att använda hela djuret - från nos till svans.

Han har bara ett väldigt bra sätt att nå ut med sitt budskap om boskap.

Inne i själva Macellerian bjuds vi på en fantastisk fänkålssalami, crostini med husets "Burro del Chianti" (lardo blandat med salvia, rosmarin och vinäger) och ett glas av Vittorios röda vin.

I menyn ingår detta vin från hans granne Vittorio. Precis som det antyder på menyn är det ett enkelt vin från Toscana, och skulle jag dricka det hemma i Stockholm skulle jag direkt avfärda det som dåligt men på plats funkar det - åtminstone till apertivo.

Efter ett tag leds samtliga gäster upp för trappan och vi kommer ut på bakgården där det är uppdukat tre långbord för samtliga gäster. Här är det meningen att vi ska äta, dricka och umgås med nya människor - och det funkar. Klientet är mycket blandat . koreaner (inte bara jag utan riktiga), amerikaner, italienare och britter vad vi kunde urskilja.

Uppdukningen är enkel, och servicen är vänlig på amerikansk manér. De flesta kyparna är amerikaner, just vår servitör är från Seattle och utbildar sig till slaktare. 

Det är en varm juliafton i Toscana, vi har tagit med en flaska I Sodi di San Niccoló från Castellare in Chianti och det är svårt att inte vara på gott humör. Nu börjar showen - för visst är det lite show...

Redan i  menyn ser vi att det är humor och glimten i ögat, andra rätten heter Carpaccio di Culo - carpaccio från röven.

De två första rätterna - Tartar och carpaccio är de två bästa rätterna i vårt tycke.

När vi kommer till de grillade rätterna tar showen fart på riktigt. Tomasso, som verkar vara någon form av hovmästare ställer sig med  två grillade köttbitar i luften och predikar högt och tydligt (nåja) om köttets förträffligthet. Han förklarar att deras brasilianska grillmästare är bäst i världen.

Det grillade köttet är gott, vissa bitar till och med mycket goda.

Men vissa bitar är genomstekta medans en annan bit är inte bara rare utan även kall inuti. Visst köper jag att här bakar man inte kött på lågtemp innan grillning, och här använder man inte köttermometer men försvarar det att vissa bitar inte håller ens närheten av rätt temperatur?

Köttet, som mestadels kommer från Spanien, men även Italien, är av hög kvalitet. Vår kypare förklarar att det hängmöras i sju dagar, och att det är för att Dario tycker att det räcker. Och vi är beredd att hålla med.

Bistecca Fiorentina - Bleu

"Till saken hör att han verkar älska det han gör, och han gör det fortfarande med mycket hjärta"

Costata Fiorentina - Well done

Lagom till att kvällens höjdpunkt, Bistecca della Fiorentina, ska serveras dyker Dario upp intill vårt bord. Vi sitter tydligen brevid några stamgäster som är vän med slaktaren. 

Någonstans trodde jag att Dario skulle vara den som presentera detta köttstyckte men han tittar mest roat på när Tomasso skriker sig hes i sin välsignelse över köttet. Dario står i bakgrunden och blåser lite i sitt berömda horn men vi ser ingen galen slaktare. 

Visst kan han även se snäll och beskedlig ut, den där Dario.

Trots det är han mannen, myten och legenden som gör stället till vad det är. Att han sedan har lyckats marknadsföra sig själv på ett fantastiskt sätt må så vara. Till saken hör att han verkar älska det han gör, och att han gör det fortfarande med mycket hjärta. Att han lyckats bygga ett litet imperium i den lilla byn Panzano - ja det är bara att gratulera.

Vi lämnatr restauragen mätta, och belåtna med upplevelsen. 

Söker du grillat kött till perfektion är detta kanske inte rätt för dig. Men är ni ute efter en unik upplevelse med flera goda smaker under en bar himmel i Toscana hos en legend som fortfarande lever - åk till Panzano.

Ett stort plus är att man är välkommen att ta med egna viner utan kostnad. Vi surplade i oss en I Sodi di San Niccoló med glädje.